ORALMOTORISK UTVECKLING

Munnen är viktig från allra första början hos människan och har stor betydelse för vår förmåga att andas, äta och kommunicera. Redan i fosterstadiet övas munnens motorik genom att barnet sväljer fostervatten och suger på tummen. Den viktigaste oralmotoriska utvecklingen sker under barnets första tre år och utvecklingen har ett samband med barnets övriga motoriska utveckling.

Hos det nyfödda barnet är munhålan liten och fylls upp av tungan och kindkuddar som ska hjälpa barnet att få ett bra sugtag och minska risken för felsväljning. Barnets ätande är styrt av reflexer i nyföddhetsperioden. De första två veckorna rör sig tungan mer ut och in när barnet suger och det finns mycket aktivitet i läppar och tungspets. Efter några veckor kan barnet räta ut kroppen och då börjar barnet gapa större och käken rör sig upp och ner. Nu jobbar tungan med pumpande effektiva sugrörelser. Barnet suger och sväljer en gång per sekund när det äter och när barnet suger utan ätande sker ungefär två sugrörelser per sekund. Barnet utvecklar huvudkontroll och ljudmässigt hörs skrik, gurgelljud och vokalisationer (inga riktiga vokaler). Redan vid ungefär 6 veckor kommer det första leendet för att skapa kontakt.

Vid 4-6 månaders ålder har munhålan vuxit sig större och tungan får mer utrymme att röra sig. Barnet kan nu andas både genom munnen och näsan. Med kroppen kan barnet rulla, handen kan medvetet gripa efter saker och så småningom kan kroppen vända runt. Barnet har utvecklat nackstabilitet. Om man ger barnet en smakportion från sked rör sig överläppen framåt och tungan och käken gör vertikala (uppåt-nedåt) rörelser. I början äter barnet som att det fortfarande sög och därför hamnar mycket av smakportionerna utanför munnen. Men efter ungefär en månads introduktion av mat gapar barnet för skeden och rundar läpparna kring den. Ljudandet utvecklas under denna period till varierat vokaljoller i olika styrka och röstläge (ex. aoooooiioauu) och bakre ljud med tungan (ex. g, ng) och ljud från strupen (glottala ljud).

Vid 7-9 månaders ålder kan barnet sitta utan stöd. Läpparna, tungan och käken kan röra sig mer fritt och läpparna kan runda sig. Barnet kan äta mosad mat och gör tuggrörelser upp-ner. I den här åldern kan barnet äta effektivt från sked. När framtänderna kommer utvecklas också sväljningsmönstret och tungan rör sig i en svepande rörelse uppåt-bakåt. Det är viktigt för munnens motoriska utveckling att barn mellan 6 och 12 månaders ålder får prova att äta olika konsistenser av mat. När barnet lär sig att äta och prövar nya konsistenser är det naturligt att kväljningar förekommer vid måltiden. Ljudmässigt finns nu stavelsejoller med konsonant och vokal. Det är fortfarande ofta bakre ljud som dominerar i jollret (t ex. ga, nga, ka).

Vid 10-12 månaders ålder kan barnet krypa eller ta sig framåt på annat sätt, sedan stå och ibland börja gå. Barnet lär sig att bita och övar att kontrollera rörelsens storlek och styrka. Ungefär när barnet kan resa sig upp till stående kan munnen närma sig en tuggande rörelse där tungan och käken rör sig i sidled. Barnet kan nu ha bitar i maten. I ljudandet hörs upprepat (reduplicerat) stavelsejoller där ljud med läpparna (t ex. mamama, bababa, papapa) och främre delen av tungan (t ex. nanana, dadada) dominerar. Reduplicerat stavelsejoller finns oftast hos barn mellan 5–10 månaders ålder oavsett vilket/vilka språk barnet hör i sin omgivning. Det rytmiska reduplicerade jollret ackompanjeras av rytmiska rörelser i kroppen. När barnet närmar sig ett år kan långa slingor av mer varierat joller höras (t ex. babomamamoda) och även barnets första ord.

Vid 1 års ålder lär sig barnet att gå och kan plocka mat med pincettgrepp. Många kan nu dricka ur ett glas och brukar vilja prova att äta själv. I ettårsåldern pratar barnet oftast i ettordssatser (t ex boll) och kommunicerar med gester och kroppsspråk.

Vid 2 års ålder kan barnet med munnens muskler och sina 20 mjölktänder bearbeta de flesta konsistenser och kan till viss del äta och dricka själv. De brukar också kunna slicka sig runt munnen. Barnet kan tugga i en malande roterande rörelse (rotatoriskt) ungefär som en vuxen men kan ännu inte bearbeta svårtuggad mat. Handlederna kan nu också röras rotatoriskt, vilket bland annat har betydelse för att kunna äta självständigt. Nu pratar oftast barnet i kortare meningar med ungefär två ord (t ex. ”titta där” och ”va e de?”).

Vid 3 års ålder kan barnet äta samma mat som de vuxna men svårtuggad mat måste fortfarande skäras i mindre bitar. Barnet brukar nu kunna äta självständigt utan att bli matad. Grovmotoriskt kan barnet springa och hoppa. Det går oftast att föra ett samtal och en längre dialog med barnet. De flesta språkljud finns nu i barnets tal men vissa saknas. Efter 3 års ålder har barnet oftast kontroll över sin saliv och dreglar inte längre. Vissa barn har kvar ett sugbehov och har svårt att kontrollera saliven när de suger på napp, snuttefilt, tumme eller kläder.

Vid 5 års ålder har barnets svalg samma proportioner som hos en vuxen och vid 6 år finns i regel alla språkljud på plats även om s-ljudet kan vara otydligt. Tal är en mycket komplex motorisk aktivitet och först i 8–11 års ålder är koordinationen i tunga och käke välutvecklad. Nu går det lättare att artikulera och snabbt växla mellan olika språkljud.

Om du har funderingar kring ditt barns oralmotoriska utveckling eller språkutveckling be din BVC-sköterska, skolsköterska eller barnläkare om remiss till logoped.