BARN SOM ÄR STÄNDIGT PÅ SPRÅNG, ADHD OCH ADD

Doktor Lena svarar:

Det kan vi inte svara på när vi inte när vi inte känner ditt barn.

Barn är barn och alla barn har många drag av ADHD. Ju yngre desto fler drag. Det är det som gör det svårare att sätta diagnoser på yngre barn. De gillar att upptäcka, vara på språng, gör ogenomtänkta saker, är impulsiva och pendlar snabbt upp och ner i känsloläge och dagdrömmer och fantiserar en del.

Det är ju vår hjärnans frontallob som strukturerar, rationaliserar och konsekvensanalyserar och barns olika hjärnlober växer ganska ofta lite i otakt med varandra. Vi vet ju också att vissa barn lär sig gå tidigare än andra utan att det finns korrelation mellan tidpunkt för första stegen och hur pass bra man senare i livet klarar ett marathonlopp.

5-7 % av alla barn har ADHD, men ADHD finns i alla åldrar. När man har ADHD har man en så pass nedsatt förmåga av frontallobsfunktioner jämfört dels med sig själv och sina andra förmågor, men också jämfört med andra jämnåriga barn att det blir ett handikapp i olika sammanhang. ADHD är alltid primär, dvs den finns där mer eller mindre från födseln och har inte orsakats av en yttre orsak såsom ”hjärntrötthet” efter cellgiftsbehandling eller annan sjukdom, skador eller svår inflammation.

Den som har ADHD har svårare med uppmärksamhet och koncentrationstyrning, -fokus och -spann (attention). Vissa barn har också svårigheter med att sitta still och har myror i benen, måste röra sig hela tiden eller pratar i ett och är mycket impulsiva (hyperactivity). Då säger man att barnet har ”klassisk” ADHD medan de barn som bara har svårt med uppmärksamhet och koncentration har ADHD utan ”H”, det som kallas ADD. De barn med ADD märks inte lika mycket och gör inte så mycket väsen av sig och det tar ofta längre tid för barnen med ADD att få rätt hjälp.

När skolan märker att barn har svårt att klara av skolmålen eller inte mår bra, eller stör andra barn, trots skolanpassningar och stöd ska skolhälsovårdsteamet fundera över på vilket mer sätt som de kan hjälpa barnet och ibland beslutar de, dock alltid i samråd med vårdnadshavarna, att skicka remiss för att göra en neuropsykiatrisk utredning.

Misstänker skolan att ett barn har ADHD eller ADD ska de remittera vidare och då remitterar de ibland till Idun Barnkliniks ADHD-team eller till andra barnläkarmottagningar med ADHD-uppdrag för en neuropsykiatrisk utredning (NP-utredning). Om skolan istället misstänker att svårigheterna beror på autism eller samspel ska barnet remitteras till BUP och misstänks en kroppslig sjukdom orsaka barnets problem ska barnet direkt remitteras till barnläkare. På en sådan NP-utredning går vi igenom BVC-journalen, tillväxten, den medicinska sjukdomshistorien, ärftliga faktorer, barnets uppväxt, ev trauman, skolsituationen inkl kamratrelationer och går igenom den pedagogiska kartläggningen skolan gjort och barnets beteende i olika miljöer uppfattat av olika personer genom intervjuer av barnet självt, föräldrar och skolpersonal och ibland intervjuas även andra för barnet viktiga vuxna. Dessutom testas barnets förmågor (snabbhet, arbetsminne, koncentrations- och uppmärksamhetsförmåga, logiskt-matematiskt tänkande, rumsuppfattning, muntlig och skriftlig verbal förmåga) och känslomässiga läge. Barnet får också genomgå en grundlig neurologisk undersökning och barnläkarundersökningen och barnläkaren går igenom barnets sjukdomshistoria och medicinska journal. Allt detta behövs för att kunna svara på frågan om ditt barn som rör sig mycket har ADHD eller inte.

Ibland hittar man många drag av ADHD men inte tillräckligt många för att man ska kunna sätta en diagnos. Ibland hittar man andra orsaker eller sjukdomar som förklarar barnets beteende eller svårigheter. Men oavsett, får de barn som genomgår en NP-utredning, alltid hjälp eftersom kartläggningen av deras förmågor alltid hjälper folk runtomkring att förstå hur de kan hjälpa barnet bäst.

Slutligen får man inte glömma att en ungdom som fått diagnosen ADHD som yngre barn faktiskt kan bli av med sin diagnos som äldre mha anpassningar, inlärda och intränade strategier, struktur och det att frontalloben kan så att säga ”växa ikapp” hjärnan i övrigt, gör att man kan växa ifrån sin AD(H)D. Därför ska man inte ”ge upp” om man får en diagnos utan tvärtom sätta igång och träna arbetsminne, mental snabbhet och jobba mycket med strategier och struktur.

Vill du veta mer om ADD hos barn? Läs vår Frågor och Svar om ADD hos barn samt ta en titt bland våra andra artiklar på Idun-bloggen